onsdag 1 april 2009

Gränsländerna

Om jag kunde råda över mina egna känslor skulle jag vara vuxen vid det här laget.
Om jag hade en spärr, en fungerande mekanism som slår till när mina gränser löses upp.
Om det fanns något i mig som kunde säga: "Detta ska du inte vilja".
Men jag är hopplöst, för alltid gränslös.
Jag vet inte var jag slutar, var andra människor börjar.
Jag sugs upp av er, sugs in i er, vill vara där. Vill inte att det ska finnas några gränser mellan dig och mig, mina tankar, dina tankar, min kropp, din kropp.
Detta eviga, smärtsamma sökande efter sammansmältning.
Som att min egen hud aldrig kan bli tjock nog att hålla mig samman.

1 kommentar:

  1. Du är du, för alltid bejbi! Ett mycket starkt du. För evigt ståndaktigt mot strömmarna. Du väljer när du vill plumsa i!
    /Linnea

    SvaraRadera