S-L-U-T-A S-K-Ä-M-M-A-S!

Under semestern har jag tänkt lite. På sådant som tyngt mig, gäckat mig, retat mig i det undermedvetna. Följande försök till formulering gör jag nu:
En kvinna som skaffar barn förväntas se modersrollen som sitt ultimata självförverkligande. Oavsett vad hon gjort, vem hon varit innan hon får barn, bör hon nu se MODERSKAPET som sin främsta identitet. En kvinna som uttrycker stark längtan till sitt arbete, bort från småbarnsvardagen, får underliga blickar. I dem finns obekväma frågor som sällan ställs rakt ut. Istället vibrerar de under den konstiga tystnaden, lämnar en odefinierbar klåda efter sig.
En man blir sällan ifrågasatt av omgivningen när han absorberas av sitt arbete, även om han har små barn hemma. En kvinna förväntas visserligen också arbeta, men hon bör då ständigt beklaga sig över att hon missar tid med sina barn. Detta är inget vi säger, inget vi svarar om vi blir tillfrågade om könsroller och föräldraskap. Men det finns där, under ytan, hos många av oss. Hos mig med. Men nu lägger jag av mig den manteln. Slutar skämmas över att jag älskar mitt arbete, att jag ibland vill låta det absorbera mig helt och fullt, trots att jag har små barn. Min son ska få ynnesten att växa upp med en mor som är just så passionerad som hon vill vara. Inget och ingen ska lägga band på min kärlek, varken till barn eller litteratur!

Basta.

Filmplanerna, part 2

Att sitta runt ett bord i fyra timmar och tala med andra människor om en berättelse som jag skrivit. Vad dess kärna är, vilka som är nyckelscenerna, vad man skulle kunna ta bort eller lägga till,  hur berättandet ska göras. Det är, allvarligt talat, något av det mest fantastiska jag varit med om. Och det kommer att göras igen, massor av gånger, för alla inblandade var förtjusta i treatment till filmen "Pojkarna" och alla var överens om hur nästa utkast av detsamma bör utvecklas. Nytt möte snart, alltså, och för er som undrar vad de andra inblandade heter, kommer det inom kort att avslöjas i lite större sammanhang än bloggvärlden. Jag länkar såklart, stay tuned!

På tal om MÅLGRUPP

Bloggaren Bokbabbel har läst några böcker. Notera vad de heter. Notera hur många ungdomsböcker som lästs.

http://bokbabbel.com/2012/07/02/manadssummering-juni-2012/

Heja pocketutgivning! Målgruppernas murbräcka!

Arbetet med FILMEN "Pojkarna" har börjat!

Att skriva filmkontrakt på en bok visade sig vara en hel vetenskap. Redan före jul fick jag ett samtal från ett bolag som var intresserade. Därefter följde en lång rad möten, inkopplande av agent, fler bolag som hörde av sig, avtal om rättigheter osv mm etc i en låååååång process. Men för ett par månader sedan skrevs kontrakt med ett av Sveriges största filmbolag, på onsdag ska jag få läsa regissörens treatment till filmen och på torsdag ska vi äta lunch och prata. DET. SKA BLI. SÅ. ROLIGT!

Varför jag inte skriver vad bolaget heter, eller regissörens namn?
För jag vågar inte tro att det är sant att min bok ska bli film! Att människor tycker så mycket om det jag skrivit att de vill satsa miljoner på att sprida berättelsen, det är helt obegripligt fantastiskt. Dessutom vill jag fråga dem på torsdag om katten får hoppa ur säcken helt och hållet nu. Om de säger ja, får ni veta namn på bolag och regissör på torsdag.


När filmen blir klar?

Ingen aning. Om ... några år?

Är det SÄKERT att det blir en film?
Nja. Bolaget har än så länge köpt rätten att starta arbetet med filmen, en s.k. filmoption. När förarbetet är klart, köper de själva filmrättigheten. Fnurror på trådar och ekonomiska problem kan alltid uppstå när man jobbar med film, har jag förstått. Men än så länge är svaret: JA! "Pojkarna" blir film!